logo_avlång

Snart arbetsträning?

Foto: Victoria Särvegård Foto: Victoria Särvegård

Arbetsträning: dags att ta klivet in i arbetslivet igen?
Jag har nyligen gått in i en ny utmattningsfas och påbörjat min arbetsträning. Det känns både läskigt och tufft, eftersom det är ett stort steg att gå från en heltidssjukskrivning till 25% arbetsträning. Du som är utmattad känner säkert igen dig, att det enda man vill är att börja jobba igen och få vara en del av ett sammanhang. Men jag är rädd. Jag litar inte på min kropp längre. Den är oförutsägbar. Hur vet jag när det är dags att testa mina gränser? Kommer allting jag har byggt upp att rasera, så fort jag tar första klivet in på arbetsplatsen? Kommer kroppen att orka eller riskerar jag att bli sämre igen? Hur undviker jag att falla tillbaka i samma hjulspår och beteende?

Ja, frågorna är många och osäkerheten inför en återgång är stor. I alla fall för mig. Kanske väljer du att arbetsträna på samma arbetsplats som tidigare eller någon helt ny. Oavsett hur det ser ut för dig, är det en stor förändring och belastning för kroppen. Det är oerhört individuellt, när det är dags att ta steget in i arbetslivet (om det ens är möjligt?). Men en sak är säker, för att det överhuvudtaget ska vara aktuellt att testa dina vingar, behöver du ha fler bra utmattningsdagar än dåliga. Några symptom kanske har minskat eller helt försvunnit? Kanske har du byggt upp en liten energibuffert? Kom ihåg - du vet bäst!

Jag har sammanställt några funderingar som du kan ha med dig till mötet med din arbetsgivare:

Du är inte frisk när du börjar arbetsträna
Det är viktigt att se återgången som en träning, för det är exakt vad det är. Du är INTE frisk från utmattning när du börjar arbetsträna. Det är väldigt viktigt att ha med sig och att arbetsgivaren klart och tydligt förstår det. Syftet med träningen är att du ska rehabilitera dig, förändra ditt beteende och öva på att förhålla dig till arbetet annorlunda, jämfört med tidigare. När du börjar arbetsträna så utsätter du också din kropp och hjärna för stimulans. Hur reagerar den på arbetsuppgifterna, arbetsmiljön och arbetslivet? Det är svårt att veta om du inte testar.

Förväntningar
Be arbetsgivaren att tydligt förklara vilka förväntningar som finns på dig. Fundera också igenom vad du har förväntningar och förmedla dessa. Exempelvis; att du kommer gå hem, om du har en dålig utmattningsdag. På så sätt minimera du ångesten om det skulle hända, vilket det säkert kommer att göra.

Arbetstider
Det är viktigt att prata om hur upptrappningen kommer att se ut. I början är det rimligt att börja i en mycket långsam takt. Kanske är 25 % en bra början för dig eller så är det för mycket? Du kan också komma överens med arbetsgivaren att du arbetstränar fyra dagar och är ledig en dag i veckan. Förankra med arbetsgivaren vilka tider du gärna ser att du är på plats. Vad passar din vardag och din energinivå bäst?

Kommunikationen med arbetsplatsen
Det är viktigt att din chef informerar dina kollegor och eventuella kunder som berörs av din återgång, att du kommer börja arbetsträna. Klargör vad du tycker är viktigt att förmedla, så att du kan känna dig trygg när du väl börjar.

Arbetsuppgifter
Vad ska du göra för uppgift när du är på plats? Jag rekommenderar inte något som är kopplat till deadline eller prestationskrav. Så kravlöst som möjligt. Att komma tillbaka till en arbetsplats och träffa kollegor, kan bara det vara övermäktigt. För mig var att öppna datorn och befinna mig i ett jobbsammanhang, överväldigande.

Uppföljning och stöd
Finns där någon på arbetsplatsen som kan följa upp din arbetsträning. Naturligt är att chefen gör det. Men i mitt fall har jag ingen chef som sitter på samma kontor som mig, därför har jag valt att ta den diskussionen med min KBT-terapeut.

Be om betänketid
Efter att du har haft mötet med din arbetsgivare, be att få smälta informationen och återkomma med hur allting känns. Jag tyckte det var svårt att ta ett beslut där och då, om och när jag skulle komma tillbaka. Jag har som vana sedan tidigare att vara positiv och köra på, trots att känslorna kanske säger något annat. Det är viktigt att ge sig själv tid och se mötet som ett informationstillfälle, där du samlar in underlag för att sedan ta ställning till vad du känner och orkar.

Skrivet av: Victoria Särvegård

Kommentera gärna:

Arkiv