utmattningen logga

Från social stjärna till socialt undvikande

Bild: Unsplash Bild: Unsplash

Jag har alltid sett mig själv som en väldigt social person. Sedan 16 års ålder har jag arbetat inom olika människonära yrken. Det har varit allt från säljare till rekryterare. Jag lärde mig snabbt att anpassa mig till olika sociala situationer. Jag blev duktig på att leverera snabba svar. Komma med intressanta frågor. Jag kunde enkelt hoppa in i en ny konversation och visa engagemang. Hade lätt för att småprata med folk. Jag tog ett stort ansvar i sociala situationer. Såg till att alla i samtalet var delaktiga och blev lyssnade på. Att slå på ett leende var inte svårt. Att vara intresserad av samtalet var inte svårt. Det satt i ryggmärgen. Det var jag expert på. Jag tyckte om att omge mig med människor och mådde som bäst och fick energi när jag var runt andra.

Men sen hände något som förändrade allt. Tio år efter att jag tog mina första stapplande steg in i arbetslivet drabbades jag av utmattningssyndrom. Och mitt sociala liv påverkades. Det fick stora konsekvenser. Mitt sociala jag började allt mer tyna bort. Försvinna allt längre ifrån mig. Jag orkade inte längre träffa någon. Blev fruktansvärt trött av att vara social. Undvek sociala situationer för att jag orkade inte säga hej eller låtsas vara intresserad.

Jag fick svårt att hitta orden och när jag försökte att sätta ihop en mening och formulera mig var det blankt. Som ett svart hål som inte hade något slut. Där fanns inga ord att hämta. Jag kom inte längre åt dem.

Jag blev rädd för att vistas i sociala sammanhang som krävde saker i från mig. Rädd för att jag skulle tappa orden eller säga fel. Eller säga ingenting alls.

Jag hade svårt att hålla igång ett samtal när tröttheten oväntat slog till. Hjärnan kunde plötsligt stänga ner. Då gick det inte att föra ett samtal hur mycket jag än försökte anstränga mig. Jag orkade inte bry mig eller ta in vad motparten försökte förmedla och var rädd för att verka ointresserad av samtalet. Men jag hade inte heller någon energi till att förändra situationen.

Jag minns speciellt en situation när hjärnan strejkade. Klockan var tio på förmiddagen och jag hade precis vaknat. Jag bestämde mig för att gå på en promenad för att väcka hjärnan till liv. Kroppen var trött och hjärnan var såsig. Seg. Utanför min port stötte jag på en tidigare kollega som jag var totalt oförberedd på att träffa. Han stannade till och frågade hur läget var och vad jag gjorde nu för tiden. Jag blev ställd. Det kändes som att tiden stod still. Jag försökte hitta ord, något att säga och hann tänka ”fan, det kommer inget till mig”. Det kändes som flera minuter innan jag tillslut hastade fram ”Eh…jag vaknade typ nyss. Är lite yrvaken…” och avslutade med ett nervöst skratt. Han nickade förstående tillbaka och fortsatte vidare på sin färd och jag på min. Efter vårt samtal, eller ett samtal blev det ju aldrig riktigt, så skrattade jag för mig själv och spekulerade i vad han tänkte om vårt möte. Mitt tidigare jag hade kvickt svarat på frågan och slängt tillbaka något käckt. Men jag insåg att det inte gick längre.

Jag saknar mitt gamla jag. Men samtidigt har jag fått acceptera min utmattning och försöker lära mig att leva med den, istället för att jobba mot den. Här är fyra insikter/förhållningssätt/resonemang som har hjälp mig att hantera min nya sociala situation. Kanske kan det hjälpa dig? 
 

  1. Ha ett snällt och accepterande förhållningssätt till dig själv! Du gör så gott du kan. Acceptera att dina förutsättningar har förändrats och det inte är hela världen om du glömmer några ord eller inte får fram någonting alls. Du behöver inte ta ansvar för andras tankar och känslor. Skifta fokus från vad andra ska tycka till att fokusera på vad du behöver. Om din hjärnan stänger ner mitt i ett samtal se det istället som en signal på att det är dags att bryta. Kanske behöver du bara ta en paus eller gå hem?
  2. Vilka förutsättningar har du nu? Istället för att jämföra dig med den du var innan din utmattning. Fokusera på den du är nu. Vilka förutsättningar har du just precis nu? Då blir det enklare att matcha det med vad du behöver.
  3. Kommunicera vad du behöver. Jag har insett att jag behöver be om betänketid, längre tid till att förbereda mig (få material, frågor etc. i förväg), jag behöver pauser mellan varje aktivitet och känna att jag kan gå ifrån när det blir för mycket stimulans. 
  4. Undvik sociala situationer som stressar dig. Vid utmattning stänger kroppen ner och prioriterar enbart de viktigaste funktionerna. Det handlar om att överleva. Du är inte osocial. Du är trött. All energi går åt till att hålla kroppens organ vid liv. Se det som att din kropp och hjärna behöver återhämtning och inte fler aktiviteter som stressar dig. Ge dig själv tid och ha tålamod. Det betyder inte att det alltid kommer vara såhär.
 
Känner du igen dig? Eller känner du någon som kan ha nytta av att läsa det här? Då hade jag uppskattat om du ville dela inlägget på sociala medier. Vi är många som drabbas av stressrelaterad ohälsa och vem som helst kan drabbas och därför behöver vi prata om det. Du är inte ensam! 

Kommentera gärna!

Populära inlägg

Senaste kommentarer

Tidigare inlägg