utmattningen logga


Den enda vägen ut, är in!

Bild: Unsplash Bild: Unsplash




När du är stressad går hjärnan på autopilot vilket gör att kontakten med kroppen och känslorna inte fungerar som den ska, eftersom ledningen dit stängs av. För att hänga med i ditt höga tempo, badar du kroppen i koffein. Allt för att orka lite till. Vilket gör att kontakten med dina stresssignaler blir ännu svagare. Du intalar dig själv att ”det bara är den här uppgiften som måste fixas, sen ska jag vila”. Det har blivit en vardag för dig att vara stressad. Att aldrig känna dig nöjd. Att må dåligt för att du inte hinner med allt som borde göras. Att vila dig igenom natten. Att vara konstant trött. Musklerna värker och huvudvärken gör sig påmind mellan treoknaprandet. Man du låter det passera. När tåget tuffar på eller snarare svischar fram i 110 km/h, kan det vara svårt att kliva av. Att ta det där första steget. För tempot skruvas upp och kraven du har på dig själv blir bara högre och högre.

När det känns som att livet går alldeles för fort, är det lätt att förlora fotfästet. När du tappar kontakten med dig själv är det svårt att veta vart gränsen går, hur mycket utrymme som finns kvar innan gränsen är nådd, eller till och med överskriden. Du ligger konstant och tippar på gränsen men genom att sova ut på helgerna och under semestern så håller du dig precis om rätt sida av gränsen. Men det börjar kännas som att tåget går på sina sista ångor. För det som tidigare har fått dina ögon att tindra är inte roligt längre och du känner dig konstant trött. Som att du är på bristningsgränsen. 

Din omgivning har flaggat för dig att du behöver ta hjälp. Att du behöver vila och komma i kapp dig själv. Men när tåget rusar förbi är det svårt att se det som alla andra verkar se. Din strategi har ju fungerat hittills och det är inte tillräckligt motiverande att göra en förändring om du inte vet varför eller förstår värdet av att göra den. Eller vad som väntar bakom hörnet om du inte gör något åt din situation. Det gör det svårt att vara mottaglig. För du har garden uppe som ett skydd mot dig själv. Samtidigt känner du att det ligger en sanning i det dina nära och kära säger men du vågar inte riktigt erkänna det för dig själv. För om du är ärlig mot dig själv så är det något inom dig, som viskar att det inte är så bra. Att det är något som skaver. Men det känns obehagligt att lyssna på det där ”diffusa” för att:
 

  • Du är rädd för vad omgivningen ska tycka, för att du vill inte att bilden av dig själv ska förändras. Du har ju alltid varit den som funnits där för alla andra och varit deras klippa.
  • Du vill inte verka svag. Du har ju alltid varit stark och självständig.
  • Du tänker ”äh, inte ska väl jag…” och tror inte att du är värd att må bra.
  • Du tänker "äh inte kan väl jag vara utmattad. Jag har ju "bara" jobbat mina timmar, är så ung, har precis börjat jobba etc. 
  • Du intalar dig själv att det plötsligt ”känns bättre” för undvika elefanten i rummet.
  • Du är rädd för att prata om det. Det kan ju vara så att stressen försvinner om du blundar för det.
  • Du vet inte hur du ska tolka signalerna.
  • Du är rädd för vad som väntar om du stannar upp.

Känner du igen dig? När allt snurrar så snabbt att du inte längre hinner med. När du inte vet vart du ska börjar och när allting känns hopplöst. Till dig vill jag säga det här: våga lita på att det du känner stämmer. Känns det inte bra. Är det inte bra. Våga greppa tag i den där känslan. Det är bättre att tvärnita än att drämma rakt in i bergsväggen. PANG! Så slås livet i spillror.

När du drabbas av stressrelaterad ohälsa eller utmattning har du sprungit ifrån dig själv. Du har förlorat kontakten med din inre guide. Du har tappat fotfästet om det som är viktigt och glömt bort att du har huvudrollen i ditt liv. Att dina behov är viktiga. Att du inte behöver prestera för att förtjäna att vila. När det har gått så långt att du har fått smaka på väggen är den enda vägen ut, att gå in. Gå igenom det. 

När du drabbas av stressrelaterad ohälsa inser du att den enda vägen ut är att sätta dig själv högst upp på prioriteringslistan. Det finns inte längre något annat alternativ. Du kan inte ge av dig själv om du inte har något att ta av. Att plötsligt börja ta hand om dig själv är inte alltid så enkelt och det kan ta tid. För att det innefattar flera dimensioner. Du behöver lära dig hur du fungerar igen, vad du mår bra av, vad du tycker om och vad som ger dig glädje i livet. Men framförallt behöver du stärka relationen med dig själv. Bygga upp tilliten, självförtroendet och tron till livet igen. Och för att kunna göra det så behöver du få en förståelse för hur du fungerar.

Det kräver tålamod och tillit att våga prova sig fram och känna efter vart just dina gränser går. Men det är en förmåga som går att träna upp. Kanske behöver du ta hjälp? Kanske behöver du byta miljö? Kanske behöver du mer kunskap för att förstå dig själv? Vad du behöver vet du bäst själv.

 

Vill du investera i dig själv och ta tag i stressen på riktigt? Då ska du gå min webbutbildning: så gör du slut med prestationsstressen som lanseras nu den 21 november. Känner du någon som behöver gå kursen? Dela gärna eller skicka inlägget till någon som behöver det. Tack! <3

Psst. du vet väl att du kan använda ditt friskvårdsbidrag till stresshantering?

 

Etiketter: utmattning stress

Kommentera gärna!

Populära inlägg

Senaste kommentarer

Tidigare inlägg

Länkar

-

Kategorier