Välkommen in i värmen!

Här på utmattningsbloggen snackar vi om stress, prestation, utmattning och återhämtning. Det här är för dig som känner att du är nära en stresskollaps, är sjukskriven för utmattningssyndrom eller håller på att återhämta dig ifrån en utmattning. Du är inte ensam!

2019 > 09

Bild: Unsplash Bild: Unsplash

Det är två år sedan jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom. Men det är ungefär 9 år sedan som jag fick mina första stressymtom: huvudvärk och muskelknutor i nacke och axlar. Då hade jag ingen aning om att det var stress som var orsaken till mina symtom. Det är först nu, i efterhand, som jag har insett att det var under studietiden som min utmattningsresa började.

 

Här kan du läsa mer om min resa till väggen. 


Det är inte ovanligt att det är precis så det börjar. Att stressymtomen smyger sig på under en längre tid. Därför kan det vara klurigt att härleda vad symtomen beror på och agera i tid. Personer som drabbas av utmattningssyndrom är ofta inte medvetna om sin egen stress, vilket kan göra det svårt att bromsa i tid. Själv trodde jag aldrig att utmattningssyndrom var något som kunde drabba mig. Därför vill jag dela med mig av de stresssymtom som jag hade i början av min utmattning. Kanske kan det hjälpa dig att stanna upp i tid? Här kommer dem: 

Sömnproblem 
Sömnproblem är oerhört vanligt hos personer som har drabbats av utmattning. Det kan innebära att du har en fragmenterad sömn (där du vaknar upp flera gånger per natt) eller har svårt att somna, vilket gör att du känner dig trött när du vaknar. Jag hade själv inte svårt att somna men kvaliteten på sömnen var allt annat än bra. Det kändes som att jag vilade mig igenom natten, med ett halvt öga öppet och en spänd kropp som hade svårt att slappna av. Jag oroade mig mycket för morgondagen och natten gick ofta ut på att överanalysera mina tankar och planera veckan. Det var oftast på nätterna min hjärna var som mest aktiv och gick på högvarv. 

Trötthet 
Tröttheten hänger givetvis ihop med sömnproblemen. Initialt i min utmattningsprocess var jag så trött att jag den första tiden sov större delen av dygnet. Jag var trött när jag vaknade och var oförmögen att ta hand om mig själv. Det fanns inte på kartan att jag skulle orka handla mat, laga mat, duscha, betala räkningar och städa på samma dag. Det fanns där ingen energi till. Hjärnan kändes också helt off. Det kändes som att jag konstant befann mig i en dimma där jag varken kunde se eller tänka klart. Jag hade svårt att tillexempel gå i en matbutik. Fysiskt var jag där, i butiken, men mentalt kändes det som att jag var utanför mig själv. Jag hörde liksom samtalen pågå i bakgrunden men själv var jag inte närvarande.  

Sjukdomskänsla efter ansträngning
I början av min utmattning tog varje aktivitet oerhört mycket energi och kraft. Normala vardagsaktiviteter så som att gå på ett läkarbesök, ta en promenad eller laga lunch (fixa en macka eller slänga ihop en skål yoghurt med musli) krävde en stor insats utav mig. Efter varje aktivitet blev jag totalt sänkt och fick influensaliknande symtom. Jag fick ont i kroppen och musklerna värkte av trötthet. Jag svettades och blev kall om vartannat så jag bäddade ner mig i soffan insvept i en filt med öppen balkongdörr för att få in frisk luft. Halsen svullnade upp och det kändes som att jag hade en “boll” i halsen vilket gjorde att jag fick svårt att svälja och det vart jobbigt att prata.  

Huvudvärk och migrän
Större delen av mitt vuxna liv har jag haft problem med huvudvärk. Efter några år eskalerade spänningshuvudvärken till migrän. Från att ha haft huvudvärk varje månad så fick jag migrän typ varje vecka och det tog på krafterna eftersom ett anfall kunde vara alltifrån ett, upp till två dygn. Det gjorde också att jag konstant hamnade efter och fick arbeta hårdare för att hinna ikapp och bli av med mitt dåliga samvete. Ungefär ett år efter att jag hade blivit sjukskriven fick jag en remiss till neurologen. Läkaren konstaterade att det inte var något fysiskt fel på mig utan att migränen och huvudvärken var kopplad till "psykiska orsaker", som hon uttryckte det.

Värk i nacke, axlar och rygg 
Som jag nämnde ovan fick jag problem med muskelknutor i rygg och nacke när jag studerade. När jag blev sjukskriven för utmattning var min nacke och mina axlar så spända att det hade blivit ett normaltillstånd för mig att gå runt med smärta. Min kropp kunde inte slappna av. Jag minns att jag försökte buffra upp med kuddar inför natten för att hjälpa min nacke och axlar att slappna av. Men det gick inte. Istället vaknade jag upp med en stel nacke och med huvudvärk. I många år provade jag också att göra avslappningsövningar och gå på massage men kroppen reagerade med att spänna sig ännu mer. Det blev en ond cirkel som var svår att bryta.

Yrsel
Två månader in i min utmattning fick jag problem med kraftig yrsel. Det snurrade och svartnade för ögonen så fort jag reste mig upp från sängen och det kunde också komma när jag låg ner och försökte vila. När yrseln slog till kändes det som att jag fick ett slag i bakhuvudet och tappade fotfästet och allting bara snurrade. Det var nästan som att åka karusell. Efter ett par månader gick jag till läkaren för att utreda yrseln men hon hittade inget fel och nämnde inte heller att det kunde bero på utmattningen. Men som Stressrådgivare och utbildare inom ämnet, vet jag att det inte är ovanligt att långvarig stress kan leda till yrsel eftersom hjärnan inte förstår hur den ska tolka musklernas signaler. Den kraftiga yrseln försvann ungefär efter ett halvår. 

Sus i öronen
Jag fick också problem med sus och pipljud i öronen. Det kunde komma närsomhelst på dagen. Först trodde jag att jag hade fått tinnitus men suset försvann ganska snabbt och kom bara på besök då och då. 

Koncentration och minnessvårigheter
I samband med utmattningen fick jag svårt att koncentrera mig. Plötsligt krävde det mycket mer av mig att få ihop en maträtt som bestod av flera ingredienser eller svara på ett mejl från arbetsgivaren. Jag fick också minnessvårigheter och fick gräva långt bak i minnesbanken för att kunna återberätta något från förr eller komma ihåg vart jag hade lagt mina nycklar. Jag hade också svårt att följa mina tankebanor, att hitta rätt ord och hålla tråden i ett samtal. Jag minns ett tillfälle (strax innan jag blev sjukskriven) när jag skulle hålla i en föreläsning. Mitt under föreläsningen glömde jag bort vad jag skulle säga och fick en total blackout. Behöver jag säga att jag fick panik? Febrilt försökte jag leta i minnesbanken för att komma åt det jag skulle säga men det var helt tomt. Som ett svart hål. Där fanns inga ord att hämta. Efter ett par minuter hörde jag mig själv säga: “ursäkta, men jag har varit sjuk i helgen”. Det var visserligen sant. 

Mental trötthet, lJud- och ljuskänslighet
I samband med utmattningen blev jag känsligare för ljud och ljus. Det kändes som att hjärnan förlorade sin förmåga att filtrera bort ljud och ljus och istället tog in allting på samma gång. Det gjorde att jag slutade att lyssna på musik och blev allergisk mot plötsliga ljud och starkt dagsljus. Hjärnan blev också mycket tröttare av stimulans. När det blev för mycket (hög ljudnivå, många som pratade i mun på varandra, hög musik, sorl i bakgrunden, skrik etc), så stängde min hjärna ner. Jag blev trött, ointresserad och ville bara dra mig tillbaka. 

Svårt och känna känslor 
I början av min utmattning så hade jag svårt att känna känslor och det kändes som att jag befann mig i ett vakuum. Jag kände mig likgiltig och hade svårt att känna glädje inför saker som jag tidigare tyckt om. Intellektuellt var jag ledsen och arg över situationen som jag hade hamnat i men kunde inte känna känslorna. Jag kände mig ofta som ett vandrande skal, som hade samma yttre som tidigare, men var tom inuti.

 

Det är svårt att återberätta exakt vilka symtom jag hade i början av min utmattning, när de inträffade och hur länge de varade (jag har säkert glömt något). För det har varierat en del under processens gång. Innan min utmattning hade jag exempelvis också problem med magen, muntorrhet, metallsmak i munnen och var konstant nära till gråt. 

 

Känner du igen dig i några av symtomen ovan? Eller har du någon i din närhet som stämmer in på dessa? Då behöver du se det som en signal på att kroppen talar till dig. Det du behöver göra är att lyssna och ta tag i din stress så fort som möjligt. Det finns hjälp att få!

Bild: Unsplash Bild: Unsplash

Jag skäms för att jag inte orkar mer. Vad ska mina kollegor tycka om att jag har utmattningssyndrom? Kommer mina vänner tycka att jag är svag för att jag är sjukskriven? Det var några av de tankar som jag brottades med när jag, i chock, strosade igenom stan. På väg hem från läkaren tillsammans med mitt första sjukintyg, där det stod att jag var sjukskriven för utmattningssyndrom på 100%. I det ögonblicket så förstod jag inte allvaret av sjukdomen. Men en sak visste jag. Jag visste precis hur utmattningen kändes inom mig.

Den första sjukskrivningstiden tillbringade jag mestadels sovandes och övrig vaken tid (som då var typ 6 timmar om dagen) låg jag nerbäddad i soffan i pyjamas. Kroppen kändes som en tom ketchupflaska och hur mycket jag än försökte "ta mig i kragen", så pyste det enbart ut luft vid försöken. Jag var 26 år gammal och klarade inte längre av ta hand om mig. Jag som alltid hade löst mina problem själv och varit den där självständiga och duktiga-flickan. Jag skämdes för den jag hade blivit. Att jag var sjukskriven. Att jag hade drabbats utav utmattningssyndrom. Initialt kände jag att jag inte ville berätta det för någon och tänkte att "om jag bara tar mig igenom detta. Snabbt. Så behöver väl ingen få veta"? Men jag insåg att det skulle bli svårt att bevara hemligheten.

Jag hade ju precis fått rådet av rehabteamet att försöka ta mig ut på en promenad varje dag. Förutom att jag bokstavligen fick släpa mig ut på en promenad runt kvarteret, så var jag livrädd för att ta mig utanför hemmet. För vid den tiden så bodde jag 3 minuter från mitt tidigare jobb som jag då var sjukskriven ifrån. Utanför min lägenhet kryllade det av matställen som var populära att äta på och när klockan slog tolv var jag alltid på min vakt. För jag visste att risken var som störst att stötta på kollegor och bekanta mellan 11:30-14:00, så jag undvek att gå ut då. Det gick åt en hel del energi (som jag egentligen inte hade) att kartlägga när jag eventuellt skulle kunna träffa på någon som jag kände. Ännu mer energi gick åt till att fundera på vad jag skulle behöva säga om jag stötte på någon. Bara tanken på att träffa någon som påminde mig om mitt arbetsliv, gav mig kraftiga stresspåslag och orosskivan drog igång på högsta volym. Vad skulle jag säga? Skulle de få en ändrad uppfattning om mig om jag berättade? 

Skam beskrivs oftast som den kraftfullaste grundkänslan vi människor har och en naturlig reaktion på skamkänslan är att dra sig undan och gömma sig. Det var precis det jag gjorde. Jag skämdes för att jag inte ville visa hur jag egentligen mådde och jag orkade inte dra på ett leende eller spela charaden ”att allt var bra”. Samtidigt så kändes det som att jag behövde hålla masken för jag var rädd att bilden av mig skulle förändras om jag inte gjorde det. För min omgivning var van att se mig som en glad, positiv och energifylld person som alltid tog ansvar för att alla andra skulle ha det bra och jag vill inte göra dem besvikna.

Jag skämdes också för utmattningen eftersom min syn på sjukdomen (vid den tidpunkten) var att "det bara är svaga och lata människor som inte pallar trycket som går in i väggen" och nu var jag en av dem. Med den övertygelsen hade jag svårt att få ihop ekvationen. Den bilden stämde inte överens med min självbild. Jag såg ju mig själv som stark, driven och målmedveten och var den som klarade allt som jag bestämde mig för. Jag skämdes också för att jag såg utmattningen som ett misslyckande. Ett kvitto på att jag hade misslyckats med att leva upp till mina egna krav och vad jag trodde var andras förväntningar på mig. Människor som jag egentligen inte brydde mig om. 

Det är fruktansvärt och orsakar så mycket onödigt lidande att det är så många som går runt och känner skam över att man drabbas av utmattning - framförallt då det idag är en av de vanligaste orsakerna till att vi blir sjukskrivna. Jag är övertygad om att skamstämpeln går att tvätta bort genom kunskap, ökad medvetenhet och attitydförändring. För idag skäms jag inte längre. 

 

I vilka situationer har du upplevt skamkänslor?

Bild: Unsplash Bild: Unsplash

Stress är vår tids stora folksjukdom och allt fler drabbas av utmattningssyndrom. Över 30 000 går in i väggen varje år och mörkertalet är stort. Trenden visar också på att stressen kryper ner i åldrarna. I åldrarna 25-29 år har sjukskrivningarna på grund av stress ökat med 370 % sedan 2011. Sjukskrivningarna hos privatanställda tjänstemän visar också på en oroväckande ökning och har nästan fördubblats under en tio års period. Orsaken? Förhållandena på arbetsplatsen. Statistiken talar sitt tydliga språk. Allt fler rasar ihop på grund av jobbet. 
 
Men är det sjukt att vi kollapsar på grund av jobbet? Egentligen inte. Och jag ska förklara varför. Här kommer fyra faktorer som jag anser är dem vanligaste anledningarna till att det till slut brister: 
 

  1. Det är inte rimligt att ha en arbetsbörda som ständigt växer. För det ger dig inte utrymme att ha dåliga dagar. Och som vi alla vet går livet upp och ner. Vi blir sjuka, saker händer och orken går upp och ner. Att ha en arbetsbelatsning som konstant ökar kan göra att vi antingen upplever att vi förlorar kontrollen över situationen eller gör att vi försöker kämpa, jobba ännu hårdare och bita ihop för att hantera arbetsbelastningen. Båda situationerna kan skapa stress.
  2. Orimliga prestationskrav. När det finns en förväntan på att vi varje dag ska slå gårdagens insats i form av ökad effektivitet, bättre leverans och prestation leder det till att insatsen hela tiden höjs. Det kräver mer av individen och det i sin tur kan skapa och utveckla osunda beteenden. När hårt jobb blir belönat blir det indirekt det som anses eftersträvansvärt. Medarbetare som är högpresterande, ambitiösa och lojala är de som frodas i sådana typer av miljöer. Det är också dessa personer som ligger i riskgruppen för att drabbas av utmattning. En stark inre prestationsdrivkraft +  en prestationsrinriktad kultur = kan utveckla ohälsosamma beteenden på sikt. 
  3. Otydliga förväntningar är också något som skapar stress. Förväntningar fungerar som ett ramverk. Ett sätt att mäta om du har levererat det som du ska eller inte. Det lägger ribban för vad som anses tillräckligt. Men hur ska du kunna göra ett bra jobb om du inte vet vad det är? Det är som att sätta sig i en bil utan att ha en destination eller karta över vart du ska köra? För hur ska du “mäta” om du är på rätt eller fel väg, hur lång tid du har kört och hur lång tid du har kvar? Det blir svårt. 
  4. Bristande ledarskap. Att inte ha en chef som är närvarande, inte håller medarbetarna bakom ryggen eller stöttar individen är också en annan faktor som skapar stress.
 

Så som jag ser det är utmattning en sund reaktion på en sjuk arbetsplats. Det är ett symtom på att något inte står rätt till. Det är en konsekvens av att något är fel. Det är strukturen, organisationen, ledarskapet, klimatet, kulturen, bristande ansvarsfördelning, otydliga förväntningar och orimliga prestationskrav - som gör oss sjuka. Det är inte individen som det är fel på. Det handlar inte heller om att individen har svårt att säga nej, inte pallar trycket eller är svag. Trots att arbetet, i flera fall, är orsaken till att många drabbas av utmattning är det individen som får betala priset. Det är individen som går hem med ett sjukintyg och en skadad hjärna. Det är individen som: 

 

- Får kämpa för att få rätt hjälp.
- Drabbas av inkomstbortfall.
- Tvingas göra omfattande livsstils-och beteendeförändringar.
- Ifrågasätts av Försäkringskassan, läkare och arbetsgivare om de verkligen är sjuka.
-  Lägger sina sista slantar på terapi.
- Lägger skulden på sig själv.

 

Det är en hård smäll, att drabbas av utmattningssyndrom, för det påverkar hela livet och tar lång tid att återhämta sig ifrån. Kanske tar det år. Kanske tar det hela livet. Men mycket tyder på att du aldrig blir densamma. Att återhämta sig från en utmattning i ett prestationsinriktat samhälle som inte har tid att vänta, är otroligt tufft. Det gör att det inte är ovanligt att du tvingas tillbaka till arbetslivet alldeles för snabbt och ofta går du tillbaka till samma arbetsplats som innan din sjukskrivning. Till den arbetsplats som gjorde dig sjuk och som ser likadan ut som tidigare. Trots månader av sjukskrivning, oändliga timmar i terapi, nya stresshanteringsverktyg och mindfulnessövningar blir du snabbt sämre igen. Varför? För att du är tillbaka i samma sjuka miljö. 

Jag tycker det är rimligt att arbetsplatser som har problem med stressrelaterad ohälsa och sjukskrivningar på grund av utmattning också sjukskrivs. Precis som individen. I stället för att snabbt gå vidare och rekrytera nästa stjärna borde arbetsplatsen utreda situationen. Varför blev det så här? Vad indikerar detta? Hur skulle vi kunna arbeta annorlunda för att förebygga att detta händer igen? Gör en plan och ta action! Om det inte görs? Ja, då är risken stor att det är nästa talang som drabbas imorgon. Kanske är det du. 

 

Så, vad är det egentligen som är sjukt? 

Bild: Unsplash Bild: Unsplash

I helgen hjälpte jag min yngsta syster att söka jobb. Vi bläddrade igenom jobbportal efter jobbportal i jakten efter ett schysst jobb. Som före detta rekryterare har jag skrivit en hel del jobbannonser och jag vet hur viktigt det är att fånga jobbkandidaternas intresse. Men det som fångade mitt intresse i helgen var när jag möttes utav dessa typer av hets/press/stress-annonser:
 

”Du trivs i en roll där du är flexibel och stresstålig.”

"Vi söker dig som är stresstålig och kan hantera många bollar i luften, och som trivs i ett högt tempo.”


”Du gillar att arbeta i högt tempo och är stresstålig, du uppskattar självständigt arbete med mycket ansvar och med krav på goda resultat. Vidare ska du vara stresstålig, driven och ta egna initiativ.”


Jag har blivit mycket mer kritisk till arbetsmarknaden sedan jag själv blev drabbad av utmattning. Det är nog inte så konstigt då jag inte har några erfarenheter av arbetsgivare som tar stress på allvar. Utan jag är van vid att jobba självständigt, med orimliga prestationskrav, otydliga förväntningar och bristande (frånvarande) ledarskap. Det var min vardag i många år.

När jag läser dessa annonser reagerar jag. Först och främst blir jag förvånad över hur många arbetsgivare som fortfarande letar efter supermänniskan. För det andra får det mig att må dåligt då jag vet att sjukskrivningar pga. stress har ökat med 370 % sedan 2011. Det knyter sig  i min mage när jag repeterar dessa siffror tyst för mig själv. Och för det tredje så ringer varningssignalerna när jag ser dessa annonser. Där stress lyfts fram som något positivt och används som ett säljargument för tjänsten. Att stresstålighet anses vara något som är bra och fördelaktigt.

 

"Stresstålig = det är bra om du tål stress = du får vara beredd på att gå in i väggen"
- Min egen tolkning av begreppet

 

Det skriker okunskap. För om du som arbetsgivare uppmuntrar till stress, ett bristtillstånd (obalans mellan krav och resurser), som du på sikt kan bli sjuk av. Säger det något om arbetsplatsen. Det indikerar att arbetsplatsen är ohälsosam. Det är inte du som är svag för att du inte pallar trycket. Det är trycket det är fel på. 

Ja, det är klart att det finns yrkesroller som innebär att du mer eller mindre utsätts för stressiga miljöer. Men då ställer det ännu högre krav på arbetsgivaren. Då bör det finnas en plan för hur man arbetar med att hantera detta. Både proaktivt och reaktivt.
 

Jag är trött på att vi glorifierar stress som något positivt och eftersträvansvärt. Jag är trött på att vi marknadsför stress som en av ingredienserna i framgångsreceptet. För jag vet vad långvarig stress gör med oss. Det bryter ner dig.

Jag vet också hur det är att betala det högsta priset, att drabbas av utmattningssyndrom. Att förlora min hälsa. Att inte få någon hjälp. Att ha 0 kr i inkomst. Att inte orka ta hand om mig själv. Att förlora vänner. Att inte kunna träna. Ja, konsekvenserna av en utmattning är många och kan ta år (för många hela livet) att repa sig ifrån. Utmattning är en kostnad som individen oftast får betala för, även om det inte är ett individproblem, utan ett samhällsproblem.
 

Till dig som är arbetsgivare: sluta sök efter supermänniskor som inte finns. Det bidrar bara till att vi fortsätter uppmuntra till skadliga beteenden. Stressade människor är inte receptet på en framgångsrik och välmående organisation.

Till dig som söker jobb: var kritisk när du söker jobb och läs igenom jobbannonserna noggrant, vad är det egentligen som sägs mellan raderna? Det är inte bara företaget som väljer dig, utan du väljer också företaget!


Vad känner du när du läser dessa annonser?
 

Bild: Unsplash Bild: Unsplash

Utmattningssyndrom är slutstationen på långvarig stress. Det är där vi hamnar när vi har haft en obalans mellan våra krav och resurser alldeles för länge. Det kan bero på att du har varit överaktiv (kraven har överstigit de resurser som du har haft till ditt förfogande) eller understimulerad (kraven understiger de resurser som du besitter). Både överstimulans och understimulans skapar stress och det finns inget allvarligare stresstillstånd för vår organism än utmattningsfasen.

När vi drabbas utav utmattningssyndrom, så har vi haft foten på gasen alldeles för länge. Det gör att det naturliga samspelet mellan broms och gas. Mellan vila och aktivitet, har satts ur spel. Och det ger allvarliga konsekvenser på vår hälsa. När växelspelet mellan prestation och återhämtning rubbas, så får vi svårt att slappna av, vila och sova. Istället känner vi oss rastlösa och oroliga, vilket gör att kroppen tenderar att fastna med foten på gasen. Trots att vi inte vill det. Men bromsen fungerar inte som den ska. Det innebär att vi får svårt att anpassa vårt gas-och bromssystem till de olika situationerna som vi ställs inför. Och när kroppen befinner sig i utmattningsfasen töms också våra reserver på nödvändiga mineraler och vitaminer, två viktiga byggstenar för vår hälsa. Även vår upptagningsförmåga av näring blir sämre.

Att ge kroppen rätt näring, är en utav många pusselbitar, som är viktiga för återhämtningen. Då kroppen kan behöva hjälp med att komma i balans. Även om jag hade kunskap om hur viktig kosten var för hälsan så hade jag, initialt i min utmattningsprocess, inte ork att bry mig om vad som låg på tallriken. Jag hade inte energi att tänka på vad jag skulle äta eller vilka näringsämnen som fanns med. Jag var glad om jag orkade ta mig från soffan till köket. Det var en vinst i sig. Väl i köket tog jag det som fanns i kylskåpet och som krävde minimalt med ansträngning. Oftast blev det en macka med ost. Eller yoghurt med granola. Och det är här vitaminerna kommer in. 

Hur ser jag på vitamintillskott?
Jag ser vitaminer som ett stöd. Ett komplement. Något som kan stötta min läkningsprocess och hjälpa kroppen att komma i balans. Även om jag inte alltid känner någon märkbar (snabb) effekt av tillskotten som jag tar så tror jag att det hjälper. Dels för att jag inte äter en särskilt balanserad kost i dagsläget. Men också för att vitaminer och minieraler har en stor effekt mot oxidativ stress. Men självklart kan du få i dig dessa via kosten också. 

Alltså, jag ser inte vitamintillskott som något som tar mig vidare till nästa utmattningsfas eller gör mig frisk. Däremot vill jag ge min kropp rätt förutsättningar för att återhämta sig. Men det betyder inte att det kommer gå snabbare. För sjukdomen har sin tidsgång oavsett. Även om jag gör allt för att bli frisk. Så som jag ser det kan vitaminer och tillskott påverka/stötta läkningsprocessen, men inte lösa utmattningen. Det finns inte ett mirakelpiller mot utmattningssyndrom. Utan det är komplex sjukdom som ofta kräver mångfacetterade behandlingsinsatser (exempelvis stressrådgivning, KBT-samtal etc.), livstilsförändringar, beteendeförändingar och stresshantering. Men framförallt TID. 

Med det sagt, vilka vitamintillskott tar jag idag?
 

  • Magnesium (Holistic använder jag)
Jag tar tillskott av magnesium varje dag. Det är ett mineral som bidrar till minskad trötthet, utmattning och normal energiomsättning. Magnesium stöttar också binjurarna och finns även i mat som tillexempel: bönor, groddar, nötter, fisk, kakao, bladgrönsaker etc. 
 
  • B-komplex (Holistic använder jag)

B-komplex är ett tillskott som är fullproppad med dem viktigaste B-vitaminerna, så som B3, B5, B6 och B12. Dessa B-vitaminer stöttar binjurarna och hjälper binjuarna att producerar kortisol och noradrenalin. När du har varit utsatt för hög stress under lång tid så kan binjurarna bli trötta (också kallat binjureutmattning) och få svårt att producera hormonet kortisol. Ett hormon som som gör att vi känner oss pigga på morgonen och har energi under dagen. Jag tar B-komplex varje dag men försöker att få i mig vitaminerna via kosten också. Det finns tillexempel i: mjölk, yoghurt, ägg, fisk, potatis etc. Och jag ÄLSKAR potatis i ugn!
 

  • Super multivitamin (Green Earth använder jag)

Är ett tillskott som innehåller många olika näringsämnen, både mineraler och vitaminer, såsom: E, D, C- vitamin etc.  Jag tar en tablett om dagen (den gröna tabletten kan färga av sig i ditt urin, så få inte panik om det är grönt när du besöker toaletten) för att säkerställa att jag får i mig alla dem viktigaste mineralerna och vitaminerna.
 

  • Övriga vitamintillskott

Jag tar även i perioder tagit Omega-3 tillskott när jag har ätit mindre fisk. Jag har också testat binjureextrakt och Ashwagandhapulver (det luktar dock som hästskit och smakar illa).

 

OBS! Jag är ingen näringsterapeut. Är du osäker på om du har vitamin- och/eller mineralbrist är det bäst om du uppsöker en näringsterapeut eller läkare.


Berätta! Tar du vitamintillskott?