Välkommen in i värmen!

Här på utmattningsbloggen snackar vi om stress, prestation, utmattning och återhämtning. Det här är för dig som känner att du är nära en stresskollaps, är sjukskriven för utmattningssyndrom eller håller på att återhämta dig ifrån en utmattning. Du är inte ensam!

2020 > 01

Du har säkert fått höra kommentarer eller kanske själv har sagt att "det bara är att rycka upp sig" och "att det handlar om inställning" när det gäller att ta sig ur en utmattning. Men faktum är att det varken handlar om vilja, inställning eller prestation.

 

Läs också: 8 lärdomar om utmattningssyndrom



Innan kroppen går in i en utmattning befinner sig kroppen i en uppvarvningsfas, där kroppen går på högvarv. Den här fasen kan vi befinna oss i under flera år och det kan därför vara svårt att vara medveten om stressen när vi är mitt uppe i den. I denna fas är det vanligt att du känner dig energifylld, övertaggad och går runt med en spänd kropp (spända axlar, käkar och bröstkorg). Om du är van vid att prestera så kan det också vara riktigt härligt att befinna sig här (för vi är duktiga och når våra mål) och kan nästintill framkalla en euforisk känsla!

Det kan göra att vi blir beroende av att befinna oss i det här tillståndet och att prestera, då vi blir belönande för det. Vilket kan göra att vi anstränger oss mer, biter ihop och presterar hårdare för att försöka upprätthålla denna härliga känsla. Det kan också leda till att vi tar till andra medel, såsom energidrycker och socker för att döva det är vi egentligen känner. Det gör att vi får svårt att varva ner, hjärtat slår snabbt och andningen blir ytlig. Vilket beror på att kroppen befinner sig i ett stresspåslag och matar ut bland annat kortisol för att hantera stressen.

Kortisol är ett så kallat stresshormon som utsöndras när vi upplever stress och påfrestningar. Kortisol är livsnödvändigt för oss, precis som vatten är för blommor och växter. Föreställ dig en trädgård som består av rosor, tulpaner och pelargoner. För att blommorna ska frodas och växa behöver de vatten kontinuerligt. Kortisolet (precis som vattnet) hjälper oss att bibehålla balans och har en viktig funktion för kroppens olika system. Det gör att vi bland annat känner oss pigga på morgonen, har energi under dagen och håller blodsockret på en jämn nivå.

Men om du går runt för länge med hög stress så fortsätter kroppen att skjuta ut kortisol och bryter istället ner kroppen. För att återgå till liknelsen med trädgården, så kan det likställas med att det ösregnar i flera dagar, vilket gör att blommorna blir övervattnade. Marken blir sumpig, lerig och växterna hängiga. Precis som för blommorna så behöver kroppen möjlighet till återhämtning för att återställa balansen. Och den möjligheten försvinner när kroppen konstant befinner sig i stress och duschar i kortisol. Det i sin tur kan resultera i att kroppen blir utmattad och kortisolproduktionen slutar att fungera som den ska. Det gör att du känner dig trött, orkeslös och får stressymtom så fort du belastar kroppen.

Tidigare, i den inledande fasen, kanske det har fungerat att rycka upp dig och lösa dina utmaningar genom viljekraft. Men det är för att du har haft ett system och en kropp som har fungerat. När du drabbas av utmattning är obalansen så stor att du inte kan reperera det med inställning, vilja eller driv. Därför är det inte särskilt effektivt att säga till någon med utmattningssyndrom att det bara är att "rycka upp sig". Det är lika dumt som att säga till en död blomma att börja leva igen. Det är alltså inte fysiologiskt möjligt.

Det kan också leda till skuld-och skamkänslor för att man inte klarar av att lösa sina problem på samma sätt som man kanske tidigare har gjort. Att uppmuntra någon att rycka upp sig kan också göra att man försöker låtsas må bättre än vad man egentligen gör och börjar prestera för att bevisa att man duger. Allt detta kan påverka läkningsprocessen negativt och trigga igång stressen ytterligare.

Ps. Du har väl inte missat att du nu kan anmäla ditt intresse till Utmattningen Academy - en medlemsportal och community för dig som vill hitta ett hållbart sätt att leva på under och efter din utmattning. 

Fråga: "Hur tänker du kring att berätta att man har haft utmattningssyndrom på kommande arbetsintervju?"  

Svar:
Så här tänker jag. Det är såklart upp till dig vad du väljer att göra i en sådan situation och om du känner dig bekväm med att berätta. Jag är säker på att du gör det som är bäst för dig. Flera faktorer kan spela roll om man väljer att berätta om sin utmattning eller inte. Det kan exempelvis bero på vart du befinner dig i livet, hur din jobbsituation ser ut, om du anser att det är relevant att ta upp eller vad du upplever för värde av att berätta. Som jag ser det kan det både finnas för- och nackdelar med att berätta om sin utmattning på en arbetsintervju.

Att berätta:

  • När du berättar om din utmattning så öppnar du naturligt upp för en dialog kring ämnet. Det gör att du enklare kan ställa frågor om hur arbetsgivaren ser på stressrelaterad ohälsa och hur de arbetar med personalvård (både förebyggande, hälsofrämjande och rehabiliterande). Det ger dig också en indikation på hur arbetsgivaren bemöter dina frågor och en inblick i hur de arbetar med dessa områden. 
 
  • Om du fortfarande lever med konsekvenserna av din utmattning, kan det kännas både befriande och lättare att prata om ditt mående om du är öppen med det från början. Genom att visa dig sårbar kan din potentiella framtida chef också förstå dig och vara ett bättre stöd framöver. 
 
  • Har du varit långtidssjukskriven och varit borta från arbetsmarknaden ett par år, kanske du till och med får frågan på arbetsintervjun att berätta mer om denna period. Många ser utmattning som ett nederlag. Men vad skulle hända om du istället såg det som en styrka? Var inte rädd för att lyfta fram din utmattningserfarenhet som en lärdom. Jag är säker på att du har lärt dig massor om dig själv, vad som är viktigt i ditt liv och vad du behöver för att må bra. Du är unik och dina erfarenheter behövs, speciellt inom arbetslivet. Genom att dela med dig av din historia kan du slå hål på fördomar och sprida kunskap - som kan hjälpa andra.


Att inte berätta:

  • Det finns självklart alltid en risk med att ta upp sin utmattning på en arbetsintervju som du behöver vara medveten om. Om du exempelvis är i ett desperat behov av jobb, så kan det vara enklare att inte berätta, för att inte riskera att utmattningen påverkar beslutet negativt. För sanningen är den att det tyvärr fortfarande finns många fördomar om utmattning. Det är långt ifrån alla arbetsgivare som ser positivt på att ha en utmattning med sig i bagaget eller har förståelsen för det. Utan snarare ser det som en börda för företaget (detta är troligtvis ändå inte rätt arbetsplats för dig). Det är ingenting som du kan påverka men det kan vara bra att känna till. Alla är inte lika förstående som vi är här.
 
  • Det kan också vara så att du väljer att inte berätta om din utmattning för att du inte ser något värde i att vara öppen med det. Kanske är det så att du inte vill riskera att företaget ska identifiera dig med en tidigare utmattning. 

Oavsett vad du väljer så kom ihåg att se intervjun som ett samtal, inte ett förhör. Arbetsintervjun är lika mycket till för dig som för arbetsgivaren och ger er båda möjligheten att lära känna varandra och ställa frågor. Var inte rädd för att ställa “jobbiga” frågor. Det är viktigt att du tar reda på så mycket som du bara kan under intervjun. Du behöver ha information för att kunna ta ett bra beslut och för att veta om det är ett ställe som du kan se dig själv arbeta på eller inte. Du väljer arbetsplats lika mycket som arbetsgivaren väljer dig. Det ska kännas rätt för er båda!

Ps. Du har väl inte missat att du nu kan anmäla ditt intresse till Utmattningen Academy - en medlemsportal och community för dig som vill hitta ett hållbart sätt att leva på efter din utmattning. 

Vad är prestationsbaserad självkänsla?
Att ha en prestationsbaserad självkänsla innebär att du skapar din självkänsla genom att prestera och vara duktig, dvs. du baserar ditt egenvärde utifrån vad du gör. Det kan exempelvis göra att du upplever föjande:

  • Att du tycker det är jobbigt att stå upp dig själv - för det du tycker och känner för att du är rädd att göra din omgivning besviken. 
  • Du avskyr att misslyckas. Ett nederlag är det värsta tänkbara som skulle kunna hända dig. Att göra fel eller misslyckas försöker du undvika till varje pris. För misslyckas du känns det som att du är misslyckad. 
  • Har svårt att be om hjälp. Du är van vid att lösa din problem själv och har en "jag klarar det själv mentalitet" 
  • Har svårt att veta när det dags att släppa taget om en uppgift då det känns som att du alltid kan göra mer. Du nöjer dig inte förrän det är perfekt. 
  • Tycker det är utmanade att prioritera dig själv och dina egna behov. Det känns mer naturligt att ta hand om alla andra och finnas där för din omgivning. 


En bra dag är helt enkelt baserat på vad du har gjort, hunnit med och hur du har presterat. När du ständigt måste prestera för att visa dig värdig är det inte ovanligt att du ökar ambitionsnivån, vilket gör att du behöver anstränga dig hårdare. Det i sin tur kan leda till överprestation.

Kortsiktigt kan den här strategin vara belönande. Det kan hjälpa dig att nå dina mål och se till att du får det du vill ha i livet. Att prestera kan till och med skapa en beroendeframkallande känsla - en euforisk känsla som gör att du vill ha mer. 

Men på långsikt kan detta beteende få allvarliga hälsokonsekvenser. Studier visar att individer som har en prestationsbaserad självkänsla har större risk att drabbas av utmattningssyndrom. 

När du skapar din självkänsla genom prestation är risken stor att du aldrig får nog. Oavsett hur mycket du presterar så känns det som att det aldrig är tillräckligt. Risken är stor att du brinner upp i båda ändarna för att du vill finnas där för alla andra och tillslut kör du slut på dina resurser.

Har du en prestationsbaserad självkänsla?
Det var Lennart Hallsten, docent i psykologi och forskare, som myntade begreppet prestationsbaserad självkänsla. Det var även han som tog fram ett självuppskattningstest med fyra frågor som du kan ställa till dig själv för att ta reda på om du har en prestationsbaserad självkänsla eller inte.

Även om det var ett tag sedan han tog fram dessa påståenden kan det ge dig en hint - en ökad medvetenhet om dig själv. Försök att vara öppen och ärlig mot dig själv när du svarar på frågorna och tänk på att utgå ifrån hur du upplever det just nu. 

Testet är framtaget utifrån en femgradig-skala (1-5) där:
1 = Stämmer inte alls.
5 = Stämmer helt. 


 

Fråga 1: Jag tror att jag ibland försöker bevisa mitt värde genom att vara duktig. 


Fråga 2: Jag känner ibland att jag måste vara lite bättre än andra för att duga inför mig själv.  

Fråga 3: Min självkänsla är alltför mycket bereoende av vad jag åstadkommer i mina dagliga sysslor. 

Fråga 4: Jag känner ibland ett inre tvång att åstadkomma något värdefullt här i livet. 


Räkna ihop hur många poäng du får. Har du 16 poäng eller mer så har du en prestationsbaserad självkänsla. Om du vill får du gärna dela med dig av resultatet i kommentarsfältet. 

Ps. vill du läsa mer om min prestationsresa och väg till utmattning? Ladda ner min kostnadsfria lättlästa e-bok här. 



Idag är jag tillbaka efter två veckors ledighet. Initialt visste jag inte riktigt om jag skulle ta ledigt från att uppdatera mina sociala medier under jul och nyår. Men kroppen och sinnet ville det - så jag lyssnade! Den senaste tiden har jag känt mig dränerad. Tom på energi. Tom på idéer. Tom på kreativitet. Inte de bästa tillståndet att befinna sig i när man nyligen har startat eget, hehe. 


Läs också: Är det svårt att vara företagare och utmattad samtidigt


Så, man kan lugnt säga att ledigheten kom i rätt tid. Jag behövde detta. Få in ny luft i systemet. Känna energi under vingarna. För att komma tillbaka till mig själv. Under ledigheten landade jag i två saker som jag vill dela med mig av till dig.

1. Energi är en färskvara - ett par veckors ledighet fyller inte ditt behov av återhämtning för året
Två veckor off sociala medier. Inte helt men iallafall från att uppdatera mina egna kanaler. Jag har vilat, reflekterat, sträckkollat serier och betat av en hel del filmer, käkat gott, promenerat, haft spelkvällar med vänner och fixat några småsaker kopplat till företaget. Typ som att uppdatera länkar och information på hemsidan. Men framförallt har jag tagit dagen som den kommit. Haft få saker inplanerade (oftast max en aktivitet/dag) och utgått från kroppens dagsform. 

Imorse mjukstartade jag dagen med att ligga och dra mig lite extra i sängen. Första tanken jag fick när jag vaknade och slog upp ögonen var: ”Åh, vad jag älskar att sova. Jag längtar redan till ikväll, då jag får sova igen". Kanske inte så konstigt, då jag sov ganska dåligt i natt. Dock var känslan en annan innan jag somnade (brukar vara så). I gårkväll, innan jag släckte lampan för att sova, kände jag mig som ett barn. Som skulle tillbaka till skolan igen och träffa mina kompisar efter jullovet. Du vet lite nervös och förväntansfull. Det pirrade nästan i magen.

Samtidigt som det känns skönt att vara tillbaka känner jag mig ringrostig. Som att det ligger en press på att det "nu är dags" att infria drömmarna och målen som är satta för det här året. Det finns liksom en förväntan att man ska komma tillbaka som en NY människa, så fort det blir ett nytt år. Över en natt ska du vara taggad och fylld med energi.

Jag har insett att, bara för att jag har varit ledig och kanske återhämtat mig mer än vanligt, så har jag inte bunkrat upp ett stort förråd av energi. Jag kan inte leva på dessa två veckor fram tills nästa semester. Den energi som jag har per dag, räcker till det jag prioriterar för dagen. Sen är den slut. Därefter behöver jag återhämtning. Och sömn. Min poäng är att du inte kan samla på energi och skicka över energisaldot till ett sparkonto - som du kan nyttja i framtiden. 

Energi är en färskvara och något som du har en viss mängd av per dag (speciellt som utmattad, då energisaldot inte fungerar på samma sätt som för en frisk individ). Du kan också skapa energi genom att ge dig själv små ”semesterstunder” under dagen. Det kan du göra genom att göra något som du mår bra av och ta micropauser - som ger dig välbefinnande, glädje och kraft.

Så till dig som läser det här och känner igen dig. Det är okej att vara trött. Att känna det du känner efter en ledighet. Oavsett om det är flow eller motstånd. Energi eller trötthet. Förväntan eller nervositet. Var inte så hård mot dig själv.

 

Läs också: Så mjukstartatar du efter semestern



2. Vikten av att ha skygglappar - för att kunna blicka inåt
Under hösten har jag känt ett motstånd till sociala medier. Förstå mig rätt. Jag älskar sociala medier och det är främst på grund av kontakten som jag har med er! Det bandet vill jag alltid ha och min förhoppning är att stärka den relationen ytterligare detta året. Komma närmre dig, dina utmaningar och drömmar. För att det ger mig så mycket! Majoriteten av de som jag följer på mitt Instagram är personer som skriver om stress, utmattning, är egenföretagare som delar med sig av inspiration och personliga resor etc. Det har gett mig mycket pepp och motivation.

Men med tiden har jag också uppmärksammat att jag flera gånger har hamnat i jämförelseträsket (mer än vanligt). Att jag har börjat jämföra mitt innehåll med andra. Att jag har tvivlat på om det jag skriver och gör är tillräckligt bra. Om det är "lönt" att jag också skriver om området, som jag känner så starkt för, när det finns så mycket information och så många andra som lyfter det. Att konstant bli påmind om vad andra gör, hur de pratar om området, vilka åsikter de har osv. har gjort att jag har tappat energi och fart. Kommit längre ifrån min kärna - min sanning. Och min röst har förlorat sin styrka. Det känns nästan som att jag har tappat bort mig själv litegrann.

Under ledigheten ramlade poletten ner. Jag behöver ta på mig skygglapparna för att ha blicken framåt - på min bana. Och ingen annans. När hästar springer ett lopp så har de vanligtvis på sig skygglappar för att de inte ska förlora sitt fokus och behålla sitt flow. Det handlar inte om någon annan än dig själv. Så fort du börjar fokusera på vad någon annan gör, tappar du fokus på dina steg. För min del handlar "att ta på sig skygglapparna" om att skapa förutsättningar för att blicka inåt och ha en stark kontakt med min inre röst. Min kärna och vad som är min väg.

Genom att begränsa och ta avstånd från att inte bli influerad eller påverkad av vad alla andra gör. Skyddar jag min energi och sätter en gräns för mig själv. För vet du vad? Du är den enda som kan skapa din väg. Din röst är unik. Du är den enda som kan förmedla din resa. Du är bäst på att vara du. Du behövs. Din erfarenhet och kunskap är värdefull och gör skillnad för andra.

 

En fråga till dig: Vad är det som gör att du följer mig? (läser bloggen eller följer mig på sociala medier) och vad vill du ha mer av? Tusen tack för din hjälp!